Jag känner mig själv väl, det kan lätt gå överstyr med saker jag blir engagerad i. När min kära hund var 18 månader deltog vi samtidigt i 2 kurser och även ngn helgkurs i kantarellsök (kantarellkurs gick vi igen senare). Och jag funderade lite på varför han var lite vild och hade svårt att koncentrera sig:) Men vi lugnade ned det hela efter lite stöd och goda råd. Att vila är viktigt när man ska lära sig nya grejor.

Jag antog uppgiften att vara hästägare för första gången på samma extremt ambitiösa sätt, jag känner minsann igen det:) Den underbara hästen tycker ju livet är toppen och säger ju inte nej till kul grejer, men det blev nog lite väl mkt nytt, ny sadel, nya skor, ny mat (eller liknande fast inte exakt samma) ny ryttare, dressyrlektioner osv osv. Nu har jag varit jätteorolig över att allt ska gå fel med allt eftersom hon har gått ned i vikt, har lite skav på ryggen efter sadeln.

Men hennes humör är på topp som vanligt, vi ska komma underfund med maten och har byggt om sadeln så den är bättre, inte perfekt och vi ska fixa 1 eller 2 sadlar till så kan vi byta när vi dressyrar och hoppar tex. Hoppas vi hittar väldigt billiga väldigt bra sadlar:)

Maten var jag orolig för innan Ghaniyah flyttade in redan och nu håller jag på och blir specialist på Lusern, kraft, morot och energihalter i hö.

Så nu har vi en lugn period, skrittar barbacka, ryktar flera timmar i veckan, jag går på gymmet för att få ut överskottsenergi och Bosse kan sluta sura för han får långa promenader med bara mig i skogen i mörkret.

Den där lilla padden som G har på sig på bilden var inte ultimat till barbackaridning, jag fick slänga av den direkt. G har en bra barbackarygg dock. Men jag fattar inte varför det ska hoppas över diken när jag rider barbacka, med sadel hoppas det minsann inte över saker. Det är inga små språng heller, tur att jag har halsremmen:)

  I fredags fräste jag och den lilla hästen till värmland, hunden Bosse hade blivit halt på dagis ringde de och sa, det satt i en kväll sedan sprang han runt som vanligt så värmlandsresan blev inte hotad. Väl framme i värmland red vi ut en runda på ca 23 km med Anette på Becki, Ghaniyah travade på och vi galopperade fint i långa sträckor. Jag tyckte hon såg lite tunn ut på lördag morgon när vi skulle iväg till kursen, det var jag väl inte ensam om att tycka. Nu har vi som i läxa att äta mer, inte jag men Ghaniyah.

Iallafall på kursen så skulle vi galoppera i grupp i ett låååångsamt tempo, så blev det inte direkt, vi galoppade 3 och 3. Jag var inte världsbäst på att korta galoppen så mkt, jag måste kondis-träna själv mer nu känner jag. Ghaniyah skötte sig exemplariskt hela dagen, hon är klok som en bok denna fina hästen. Jag tror det blev 2 omgångar runt banan med gräs, vatten och lera yrde:) på 7-9 minuter vardera efter det puls, vi hade inga pulsproblem. Hon är en så lätt häst på alla sätt. Nu får vi hoppas att sadeln växes i igen. Det var iof ganska spännande med barbackaridning en vecka:)

Igår fick vi besök av en tandis-veterinär i stallet, han slipade, filade o fixade. jag tyckte det var läskigt med det lugnande medlet Ghaniyah fick, hon bara stod där och svajade lite.

Idag ska vi promenera lite, Bosse tycker att det är väldigt kul att gå på tur med hästen och mig, han skuttar o ska leka med henne och hon äter och tittar på honom och det ser ut som hon tänker: Lugn lilla hunden:)

Ghaniyah ser när jag kommer med bilen till stallet varje dag och kommer till grinden och möter mig:) Ser ut som hon undrar vad vi ska hitta på för kul idag.